Jäkla enformigt
Se inlägget nedan vid namn "Maffakker" så vet ni hur livet fortfarande ser ut. Exakt allt det där är precis som det fortgfarande ser ut en vecka senare. Who needs change?
Dagarna de går och går efter varandra måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Same same.
ÅH JAG BEHÖVER EN RESA!
Ingenting
Igår kändes det som att imorgon skulle vara en otroligt produktiv dag med vaccination, plugg och hyreskontraktsskrivning. Dock inte. Imorgon ska jag iallafall vaccinera mig (mest för att stilla min kära mors oro). Fast fan.. jag har skrivit kontrakt! Hyresvärden har varit min enda mänskliga kontakt idag trots att jag varit socialt utsvulten. Antingen gillar ingen mig eller så spelar det in att jag är så förbannat bekväm. Förmodligen gillar ingen mig.
Blåström anländer i Malmö imorgon. Trist att hennes syfte med besöket är att vi ska göra ett gestaltande arbete till den kurs som just nu håller på att gå åt skogen. Jag hade behövt en assistent som kunde göra alla mina skoluppgifter, tvätta, städa, diska, dammsuga och massera mig. Jag skulle kunna betala cirka 200 riksdaler/vecka för det jobbet. Någon intresserad?
Igår kysste jag en sextonåring
Guds fred/Mrs Robinson
darn igen säkert
Mafakker
För övrigt har jag kommit fram till att det finns vissa människor som det inte är värt att lägga ner sin tid på. Ni vet sådana där man vill finnas för, men som inte släpper in en. Själv ser man kanske möjligheten att skapa något större av den relationen som håller på att växa fram, men själva vill de fortsätta ruttna i sin egen missär. Gör det då. Dekadenta as.
kissekatt black
Till en vän.
Du är en stark människa som har haft många motgångar senaste tiden. Du har tagit dig igenom mycket och har en tuff tid framför dig. Allt du vill hjälper jag dig mer än gärna med. Du är en av mina bästa vänner och allt kommer bli bra i slutändan. Jag hejar på dig. Du är aldrig själv. Du vet vem du är. Jag älskar dig min vän.
Mu..
Så jag är i Muppsala. Här är kallt och jag latar. Det måste jag sluta med. Jag har en massa "viktigt" att uträtta egentligen. Hur man väljer att prioritera borde tammefan vara upp till var och en. Allt borde man få betalt för också.
Andrea pratade med mig om aktiv vila, en sysselsättning jag skulle kunna tänka mig uträtta varje dag. Bara. Folk säger att man skulle ledsna i längden. Det tror jag banne mig inte. Jag tror det skulle passa mig utmärkt. yes. Aktiv vila är att göra precis det man känner för.
För övrigt liknade min mamma mig vid en kossa idag. Den ni. Lång historia.
Optimist!
"Every now and then people should get what they want when they want it; keeps you optimistic."
- Russel avsnitt 7 säsong 3 six feet under (som för övrigt är en av världens bästa serier).
Därför ska jag köpa nya skor idag. Yes.
Egentligen vill jag dricka vin ikväll.
Det är lustigt hur saker och ting förändras över tid. Jag visste att Malmöflytten skulle bli en intressant upplevelse som förändrade mycket, men absolut inte på det här viset. Jag har tyckt synd om mig själv så det skriker om det. Jag har kämpat i uppförsbacke (självförvållad) och jag har hatat den här staden, men det börjar tammefanken förändras. Nya vänner kryddar tillvaron. Gamla också givetvis, men ni är tyvärr så långt borta (puss på er). Det händer grejer. Det gillar jag. Yes.
Nu ska jag plugga... Det är jag opeppad på. Kanske vill jag som rubriken, men det ska jag inte. Plugga var det. Hejdå.
Hihå
Förlängt Malmö!
I ytterliggare ett år kommer jag vara skåning. Kontraktet skall förlängas. Det känns bra. Framför allt känns det skönt att inte behöva flytta igen. Under två och ett halvt års tid hann jag flytta 5 gånger med en total på ca 300 mil. Det är fasiken jobbigt.
Jag börjar gilla Malmö (i perioder). Jag gillar de nya människor som finns i mitt liv och jag gillar den mildare sida av mig som vuxit fram under den tid jag varit här. Ett nytt liv med träning och alldeles för lite pluggande har inletts också. Fan jag måste ta tag i skolan. 20 spänn till den som gör mina uppgifter.
Puss på er.
Jag och PRO
Tisdagskvällar har jag föreläsningar på Malmö högskola; Idé- och lärdomshistoria. Det är jag och pensionärerna som består av ett gäng glada tanter (någon gubbe också) som går den här kursen för skoj. Jag hatar det.
För det första har de haft så jäkla många år på sig att lära sig så mycket mer än vad jag kan. För det andra pluggar de säkerligen inte en annan kurs kombinerat med jobb och företagande så de hinner läsa all den där kurslitteraturen. För det terdje får de mig att framstå i dålig dager. Tanterna och gubbarna kan tammefan allt. De kommenterar allt, de rättar läraren (de har oftast rätt).
Ja, visst - ta tillfället i akt och lär dig något bla bla episteme. MEN! Jag framstår som så dålig. Jag ska sluta vara missunsam.. sluta vara missunsam... sluta vara missunsam...
Här kommer en bra låt -
Så var det.
Den dagen det hände var det en otrolig chock. Man undrar hur man ska reagera på något sådant. På morgonen fick jag beskedet. Alla förväntade reaktioner inföll då. Jag grät och gick hem från jobbet. Sedan gick jag och köpte en jacka. Senare drack jag öl. Vad fan är det för reaktion? Kanske ni tänker, men just då kändes det bara konstigt. Inget annat.
Det känns heller inte mindre konstigt idag än vad det gjorde då. Hela historien är egentligen ganska sorlig. Han tog livet av sig genom att lägga sig halvnaken i snön vid 20 minusgrader. Så. Nu vet ni det. Det kommer aldrig finnas några svar så eventuella frågor är på något vis onödiga att ställa. Tiden går och läker sår bla bla (allt det där) och det är sant. Allt löser sig i slutändan. Numera tänker jag inte så mycket på det. Det finns liksom ingen poäng i det, men jag saknar. Det kommer jag alltid att göra.
Vad gäller min kusin är våra situationer ganska olika, men känslan av att förlora en förälder delar vi. Mina tankar är med henne och hennes familj.
Alla får sömn, men inte jag..
Nattjobb är inte riktigt okej. Jag fungerar visserligen ganska bra nattetid, men det är något visst med timmarna mellan 02-04.45.. dom är ruggigt långa. Det är som att kroppen säger stopp. Ändå saknar jag inte min säng och sömn på det sättet, men hjärnan fungerar liksom inte som den borde. Jag säger konstiga saker, går in i diverse kanter, skräms av mina rödsprängda ögon, skrattar (gråter) för ingenting och jobbar skitbra oftast. Heja.
Det våras för exorcism
Allt började bra. Emily var städad och lite smårolig (la på charmen och sådär). Framåt 23-tiden gick det utför och alter egot Klyvarn (inte Knivarn) tog över. Jag blev till allt som jag bestämt för att inte bli och ångesten på dagpasset efteråt var enorm. Jag hade dansat, snubblat runt, pratat om allt mellan himmel ochjord med alla osv osv... Tur (?) att jag inte minns allt. Fan att man ska vara så förutsägbart klyschig.
Exorcismen av Klyvarn och Knivarn inleds härmed, det allmäna vemodet skall arbetas bort genom städning av själen. Det blir nykter period fram till den 22:a, med undantag för Blåströms besök nästa helg.
